Det innebär att näringslivet återkommer på allvar i den anrika norduppländska bruksorten och ger förnyad framtidstro åt hela bygden.
År 1987 beslutade dåvarande ägaren SSAB att avsluta verksamheten, vilket skedde 1992. Orsaken var låga priser på järnmalm och dålig lönsamhet. Visserligen var järnhalten, jämfört med Norrbottensgruvorna ganska låg, men malmens kvalité var lika god som under den historiska epok då Sverige blev vida berömt för sitt smidesjärn med utmärkt hållfasthet. Jämfört med marknadsläget 1987 är det idag helt annorlunda. Trots lågkonjunkturen 2008-9 ökade Kina stålproduktionen med nio procent per år. När Europa återhämtade sig steg världsproduktionen kraftigt och 2010 kom den upp i tidernas rekord på 1.4 miljarder ton. Närmaste åren väntas efterfrågan på järnmalm vara fortsatt god. Globalt sett har existerande gruvanläggningar oftast svårt att producera mer och ny kapacitet väntas främst från nyetableringar. Det tar dock lång tid att få igång dem. Sverige har alla möjligheter att exportera mer malm. Här har Dannemora särskilda fördelar, eftersom en befintlig gruva återupptas och verksamheten delvis kan bygga på den gamla infrastrukturen, inte minst järnvägslinjen.
Resurser finns kvar
Dannemora Mineral AB bildades 2005 för att starta malmbrytningen på nytt. Man använder delar av befintliga strukturer som centralschakt, malmfickor, bergrum för stödjande funktioner m.m. Brytning kommer inledningsvis att göras över nivån 145 meters avvägning. Därefter övergår man till djupare nivåer, bland andra 350 och 460 meter, det är transportnivåer som finns kvar sedan tidigare gruvdrift.
Till en början kommer malmen att köras upp med truck till temporär grovkross på marknivån. Permanent grosskross i gruvan tillsammans med nytt skipspel ska stå klart till fjärde kvartalet 2013. Gruvverksamheten ska i en första etapp upp till en produktionsnivå motsvarande 500 000 ton malmprodukter/år. Därefter ökas i två steg, för att fjärde kvartalet 2013 komma upp i en stadigvarande nivå på 1.5 miljoner ton/år.
Dannemoramalmen har låga halter fosfor och svavel, vilket innebär fördelar på flera sätt. Tillsammans med relativt hög halt mangan i malmen ger det stålprodukter med utmärkta hållfasthetsegenskaper. Historiskt (främst 1600-1700-talen) fick malmen mycket gott rykte i en stor del av världen, ett rykte som har levt vidare. Kapacitetsmässigt var gruvans storhetstid 1955-92. Under tidernas lopp har ca 35 Mton brutits. När gruvan stängdes fanns prospekteringsdata som visade resterande malmfyndighet på 28 Mton; naturligtvis en avgörande utgångspunkt när dagens Dannemora Mineral AB bildades. Färska uppgifter från företaget visar att det finns 19.7 Mton känd, 13.9 Mton indikerad och 1.3 Mton antagen mineralisering, fördelad i ett 20-tal malmkroppar. Nya gruvanläggningen kommer vid full produktion att ge 1.5 Mton malmprodukter/år. För detta behövs 2.5 Mton råmalm/år. Tillgångarna kommer att räcka minst 13 år.
Provleveranser
Dannemora Mineral har redan gjort provleveranser till SSAB, Thyssen, Rogesa, Salzgitter, voestalpine och Arcelor. Provmalmen upparbetades med en mobil kross och siktutrustning samt en magnetisk separator. Dannemora har nu skrivit första avtalet om långtidsleverans till Salzgitter Flachstahl GmbH.
Miljardinvestering
I Dannemora är nu aktiviteten febril för att få allt som behövs på plats, säkra upp infrastrukturen och bygga nytt sovringsverk. Investeringarna kostar ca 1 miljard kronor; finansieringen är helt på plats sedan en tid. Projektorganisationen har en styrgrupp bestående av Staffan Bennerdt (vd, Dannemora Mineral), Kjell Klippmark (vd, D. Magnetit), Niklas Kihl (ekonomichef D. Mineral) och Sven Jönsson. Sven Jönsson är projektchef, anlitad från Byggledare i Roslagen AB. Han och tre kollegor från samma företag arbetar heltid i projektet, samt några deltid. Projektet är delat i fem block: infrastruktur, sovringsverk, under jord, gruvventilation och uppfordring. För planering, uppföljning och kostnadskontroll används det webbaserade samarbetsverktyget Projectplace.
Infrastruktur
Malmen ska fraktas från Dannemora 39 km på järnväg ut till Hargshamn. Järnvägen har funnits sedan 1878 (normalspår från 1970). Trafikverket har nu rustat banan och försett den med nytt signalsystem. Norska Baneservice och Skanska har byggt bangård och lastningsterminal i Dannemora. I Hargshamn ska malmvagnarna lossas till mellanlagringsfickor som ska byggas, liksom lagerlägen för de två malmprodukterna. Vid full produktion ska tre tåg per dygn gå till Hargshamn. Ett tåg har 22 vagnar och tar 1500 ton, dvs. 4500 ton/dygn. Dannemora har kontrakterat Green Cargo som operatör samt Nacco Materials Handling Ltd som vagnsuthyrare.
Sovringsverk
Befintligt centralschakt (schaktbotten 620 meter) med gruvlave kommer att användas. Däremot behövs nytt sovringsverk. Förstudier visade att det ekonomiskt på sikt var bäst att uppföra ny byggnad för detta i stället för att utnyttja den be
fintliga.
Processen i Dannemora blir helt torr och baserad på krossning, siktning och magnetseparering. Under förstudier gjorde två externa företag test på Dannemoramalmen och utvärdering. Resultatet visade att torr anrikning ger fullgoda malmprodukter, vilket håller investerings- och driftskostnader nere. Budgeten för sovringsverket är 235 miljoner kronor.
Efter grovkrossning, som vid ordinarie produktion sker på nivå 520 meter nere i gruvan, levereras malmstycken med maxmått 150 mm till sovringen. Efter siktning, krossning i konkross, förnyad siktning och magnetseparering i flera steg erhålls två malmprodukter. Nämnda förstudie visade att man får cirka 60 procent styckemalm (5-16 mm) och 40 procent fines (under 5 mm). Järnhalten i råmalmen är ca 36 procent, i styckemalmen ca 50 procent och i fines ca 55 procent. Styckemalmen är lättare för stålverken att använda och betalas bäst. Styckemalmen medger jämnt syretillträde till råmaterialet i masugnen och kan användas direkt som den är i ugnen.
Huset för sovringsverket i Dannemora är en betong- och stålkonstruktion. Väggarna har betongelement. De reducerar ljud och vibrationer. Ljudbafflar på insidan absorberar ljud. Maskinutrustningen kommer från Mogensen, Sandvik och Metso. Konsulter är Pöyry, Sweco och Eurocon Engineering AB. Skanska svarar för byggproduktion och samordning av projektering.
– Vi är supernöjda med deras insatser, säger projektchef Sven Jönsson.
Skanska i samverkansform
Skanska IME och beställaren Dannemora Magnetit AB samarbetar i en utökad samverkansform. Skanska IME är byggentreprenör för sovringsverket och har även upphandlat en underentreprenör som svarar för montering av byggnadens inre stål och maskinstativ. Förutom att Skanska IME sköter byggproduktionen har man också assisterat beställaren med förfrågningsunderlag och upphandlingar av övriga underentreprenörer och leverantörer för processutrustningen.
– En del av anläggningen, nämligen utlastningen, är grundlagd direkt på berg. I övrigt är det pelarplatta med kantbalkar som tar utbredd last, berättar Stefan Fält, som är Skanskas projektchef. Överbyggnaden har stålstomme. För att klara ljudkraven är väggarna utförda med prefabricerade betongelement och taket med bärande STT-kassetter.
Idag står själva huset färdigt och nu återstår ett halvår av byggtiden då den sista maskinutrustningen ska på plats och alla installationer utföras. Det är många personer som måste samsas på relativt liten yta – samordning är nyckeln!
– Vi satsar mycket på säkerheten och har kort genomgång varje morgon, för att fördela de pågående arbetena så att inte trängsel och onödiga risker uppstår. Det är utmanande att klara bygget inom ett år, särskilt som både detaljprojektering och upphandling skett under den tiden. Men utmaningar gör samtidigt vardagen intressant, avslutar Stefan Fält, projektchef på Skanska IME.
Under jord
Även om stor del av gruvans struktur kan återanvändas krävs en del nya tunnlar. Det blir en 1650 meter lång dagramp från dagen ner i gruvan för att ansluta till befintlig huvudnivå på 350 m. Dessutom en från nämnda nivå ner till 460. Pumpstationer på 350 och 460 är klara samt borrvattenbassänger. Vattensystemet har levererats av Contector/ITT Water&Wastewater.
Bergteamet AB utför arbetena med bland annat ramperna. På vissa håll görs strossning, dvs. vidgning av befintliga tunnlar. Bergteamet driver också 2000 meter tillredningsort och 60 000 borrmeter rasborrning i malm.
I början tas malmen från befintlig 145 metersnivå och körs upp med truck. När gruvan är i full produktion används tömningsstationer på 350 och 460, varifrån malmen störtas via huvudnivå 460 meter till grovkross på 520.
Gruvventilation och uppfordring
Gruvan har tömts på vatten ner till 620 meter – vilket tog knappt ett år – och pumparna går nu bara några timmar per vecka. Ventilation installeras som blåser ner uppvärmd luft i gruvan. Ventilationsluften värms med gasol.
Malmen ska lastas till skip (gruvhiss) på 530 meter. Skipen levereras av ABB och ska vara klar i februari 2013. Denna och grovkrossen ska vara i produktion fjärde kvartalet 2013. Då ska 2.5 Mton malm tas upp, vilket ger 1.5 Mton slutprodukter. I april 2012 inleds produktionen, då med en omfattning som motsvarar 0.5 Mton/år. I ett mellansteg ökas detta till 1 Mton, innan man slutligen kommer upp i 1.5 Mton.
– Sovringsverket är dock byggt för att kunna ge två miljoner ton produkter. Detta ger dels en säkerhetsmarginal, dels möjligheter att producera mer om det i framtiden går att få fram råmalm i en högre takt, berättar Sven Jönsson.
Att använda det gamla centralschaktet för uppfordringen är ett ekonomisk bra alternativ. Samtidigt är just schaktet flaskhalsen i produktionen.
Bra för bygden
För invånarna i Dannemora och det närliggande Österbybruk innebar givetvis SSAB:s nedläggningsbeslut 1987 ett dråpslag. Tack vare Dannemora Mineral AB är idag i stället stämningen på topp. För kommunen – Östhammar – är återstarten av gruvan ett mycket välkommet tillskott till näringslivet på de två bruksorterna. Kommunen ställer upp i arbetet med att ordna bostäder för personal som rekryteras hit. Östhammars kommun har frågat efter vilka eventuella kurser kommunen borde erbjuda. Ungefär 120 personer behövs för gruvans drift och övriga funktioner. Nere i gruvan kommer man att tillämpa 2-skift och vara igång 350 dagar/år.
Den 2 april nästa år ska gruvanläggningen köras igång.
– Att hålla tidplanen är avgörande. Ett krav i projektet är nämligen att det inte får gå mer än ett år från att finansieringen är på plats tills anläggningen börjar producera, avslutar Sven Jönsson, projektchef från Byggledare i Roslagen AB.
Historia
Dannemora ligger 4 mil NNO Uppsala. Norra Uppland och särskilt Dannemora/Österby bär på mycken industrihistoria. Äldsta skriftliga vittnesbörden om Dannemoragruvan är en skrivning 1481 från Sten Sture d.ä. om överlåtande av en fjärdedel av ett ”silverberg” till ärkebiskopen. Visserligen talas bara om silver, bly och koppar, men det råder inget tvivel om att det är Dannemora som avses. Högst sannolikt har järnmalm brutits här före 1400-talet, redan på 1100-talet eller kanske ännu tidigare. Det är inte omöjligt att föremålen i båtgravarna i Vendel (år 550-800) har tillverkats av järn från Dannemora. Notera att ibland uppges järnåldern i Skandinavien ha börjat 500 f.Kr. vilket ger utrymme för ännu vidlyftigare spekulationer angående Dannemoramalmen.
På 1500-talet var Gustav Vasa med och utvecklade järnhanteringen i Uppland. Verkliga uppsvinget kom sedan under 1600-talets stormaktstid. Då etablerade sig den holländske vapenhandlaren, den svenska industrialismens fader, Louis De Geer i Norduppland och arrenderade Gimo, Lövsta och Österby bruk, som fick malm från Dannemora. Vallonerna i sina smedjor i bl.a. Österby uppvisade både glänsande kvalité och hög produktivitet. Järnet exporterades och fick mycket gott rykte, inte minst i engelska Sheffield på 1600- och 1700-talen. Dannemoramalmens låga halt av fosfor (0.001-0.007 %) och svavel (ca 0.2 %) var fördelaktig. Innehållet av mangan (ca 2 % i råmalmen) gjorde dessutom stålet samtidigt hårt och segt. Man tillverkade verktyg, rakknivar, filar, fjädrar och vapen. Vissa hävdar att Sheffield fick sitt världsrykte som stålstad tack vare Dannemorajärnet.
Från 1770 producerade Dannemora 15-20 000 ton malm årligen, kring 1870 ungefär 40 000 ton, under andra världskriget ca 160 000 ton per år. Stora investeringar i centralschakt, lave, sovringsverk m.m. pressade upp produktionen till 600 000 ton färdig produkt per år från 1955.
Ägarbilden har varit komplicerad. 1918 ägdes gruvan av sex bruk. 1974 stod Stora Kopparberg som ensam ägare. Det uppgick i SSAB när detta bildades 1978. Efter bara nio år beslutade man lägga ner Dannemoragruvan på grund av låga malmpriser. Tur att världskonjunkturen svängde, nya initiativ kom in och Dannemora Mineral AB (moderbolag) bildades 2005. Dannemora Magnetit AB driver verksamheten och Dannemora Förvaltnings AB förvaltar fastigheter och mark.
Av Kjell-Arne Larsson